Så var det dags för denna resa till USA. Malin och jag har ju rest mycket tillsammans de senaste åren och på varje resa besöker vi oftast många olika platser. För att underlätta transporter har vi därför alltid en relativt liten packning med oss. De senaste tre åren har våra långresor också gått till Sydostasien, vilket underlättat en lätt packning. Detta år är dock lite annorlunda mot tidigare resor. I år gör nämligen också vår åtta månader gamla son Alexander resedebut. Dessutom är detta års resa en 350-400 mil lång roadtrip i USA, där klimatet kommer att skifta mellan kyligt och varmt. Packningen ser därför något annorlunda ut denna gång. Dock kan ju nämnas att Alexander står för minst 60% av allt vi har med oss. Det som främst tar plats är att vi har med oss såväl barnvagn som eget babyskydd till hyrbilen. Efter att ha läst diverse skräckhistorier om gamla, skadade och uttjänta babyskydd som tillhandahölls på hyrbilsföretagen tyckte vi det kändes bäst att ta med sig vårt egna som vi vet är i bra skick. Lite jobbigare till och från flygplatserna, men betydligt tryggare.
Framför oss idag stod en sjutton timmar lång flygtripp innan vi nådde fram till vår första anhalt; Las Vegas. Med tanke på att Alexander aldrig flugit eller rest längre än tre timmar i sträck visste vi inte riktigt vad vi hade att vänta oss. Efter att ha stigit upp vid 05.15, gjort oss i ordning, kört ut till Arlanda, samt checkat in, satt vi så vid klockan tio på planet och väntade på att lyfta. Lite orolig var man väl trots allt på hur Alexander skulle reagera då planet lyfte. Den oron kom dock snabbt på skam då Alexander somnade i pappas famn precis innan planet lyfte och sedan sov gott fram till det att planet nära nog var uppe på marchhöjd. På planet mellan Stockholm och Chicago hade vi en babysäng, som Alexander såväl kunde sitta som ligga och vila i, vilket underlättade vid måltider och liknande. Vi tyckte väl stundom att han gnydde lite, men såväl en flygvärdinna, som en herre i stolsraden bakom oss, som en kvinna som kom fram vid avstigningen, kommenterade och ville säga till oss hur duktig han varit under flygningen. Det var nog mest man själv som kände att man inte ville störa, snarare än att man de facto störde någon.
I Chicago hade vi så ett par timmars väntan innan nästa flight till Las Vegas. Alexander var nu övertrött efter att ha gått upp tidigare än vanligt på morgonen och endast sovit under några korta stunder under dagen. Till slut fick dock mamma Malin honom att komma till ro och sova lite. Även flyget mellan Chicago och Las Vegas gick väldigt bra, även om nu alla tre var väldigt trötta. Väl framme i Las Vegas blev det så dags att hämta vår hyrbil för de närmaste tre veckorna och bege sig till vårt hotell. Som tur är hade vi laddat ner en navigations-app till telefonen, annars hade vi nog fortfarande snurrat runt för att hitta fram till Hotellet. Kan dock också vara så att appen inte valde den enklaste rutten, då hotellet vi bor på, Trump International, ligger vid Las Vegas Strip och vi såg det under typ hela tiden vi snurrade runt enligt anvisningarna. Rummet är jättefint och ligger på våning 41 med utsikt mot Las Vegas Strip. Efter att ha badat bort resdammet i jacuzzin uppe på vårt rum var så denna första, långa resdag till ända. Men några korta inslumringar på planen summerades det 26 timmar från det att vi steg upp ur sängen i Stockholm innan vi gick och lade oss i Las Vegas.
PS,
Vet ni vad fördelen är av att resa åtta tidszoner med spädbarn?
De får sådan jetlag att mamma och pappa får möjlighet att vara vakna nästan hela natten så att de kan sitta och titta på nattutsikten i Las Vegas istället för att sova.
